Vi läser Ondskan i klassen. Här på bloggen lägger vi upp olika citat ur texten som vi kommenterar. Vi är också indelade i grupper, namngivna efter elevhemmen på Stjärnsberg, Vi diskuterar i grupp och gör lite längre skrivuppgifter. En del av detta publicerar vi här. Vi kommer också att se filmen och diskutera den.
Fröken informerar 🙂
Ni som inte har skaffat egna användarkonton måste skriva namn när ni kommenterar varandra annars ser man inte vem som skriver.
/Cecilia
Det är svårt att vara god. Kanske det svåraste som finns. Trots det skulle vissa människor på stjärnberg hamna på godhetslistan. Pierre till exempel, är en av de som helt enkelt hamnade fel. Vissa andra elever som gick och led i tystnad eller blev tvingade till vissa saker är inte heller helt genomonda. Ondska är ett starkt ord i svenskan, men det är godhet också. För att vara ond måste man själv, medvetet skada människor i sin omgivning. Har man bara varit med, tvingats eller gjort något av misstag, är det inte ondska enligt mig.
För att vara god måste du mena väl och göra goda saker, inget taskigt eller tanklöst. Men jag tror att en ond människa kan göra goda saker, även om det inte visas mycket i boken. Sedan finns det normala människor, majoriteten av oss är lite av båda, vi försiktiga svenskar. Det är de som kan säga och göra elaka saker utan att mena det men också göra många goda saker. De som inte vill lägga sig i och inte tycker de har något val. Men det är det som är grejen. Vi har alltid ett val.
Nu vet jag vad godhet är. Godhet är att alltid göra det rätta valet, även när det är svårt, speciellt när det är svårt. Erik gör det han tror han kommer att lyckas, men han gör inte det rätta. Det rätta är alltid det som kommer att betyda det bästa för flest människor, inte för en själv. Jag tyckte Erik gjorde ett bra val när han kämpade mot dem, men jag hade tyckt han gjorde det rätta valet om han inte utmanat dem, och det sista som stod i boken var. ”När taxin lämnade Stjärnsberg och körde ut på stora vägen passerade två polisbilar. De hade tydligen fått min och Pierres film. ”
Problemet är bara att folk brukar blanda ihop vad som är rätt och vad som är bra för dem. En god människa är osjälvisk. Det är därför barn aldrig kan vara onda, de bryr sig för mycket om andra. Men efter ett tag har livet svikit dem nog, och de börjar bry sig mer om sig själva än något annat.
Silverhielm är nog en sådan människa, självklart finns det alltid mer än ett sätt att bli ond och alla har sin egen historia, men jag skulle tro att hans föräldrar satte hård press på honom. När han sedan kom till Stjärnsberg var han fortfarande underlägsen och när han väl kom till toppen ville han bara straffa alla som han kunde komma åt, och speciellt de som han inte kunde komma åt.
Trots Silverhielms sorgliga historia skulle jag ändå kalla honom ond, och Erik också. Jag skulle inte säga att medlen någonsin rättfärdigar medlen. Du måste leva med dig själv också, som Keith Richards sa i Pirates of the Caribbean. Dock är jag inte säker på om jag skulle kalla Darth Vader ond efter att ha sett hans hjärtskärande historia en triljon gånger. Jag antar att all godhet och ondska är i betraktarens ögon, och man har sällan all fakta. Jag är säker på att allför många anser sig själva felaktigen goda eller onda.
Nu fick han en chans. Han skulle ge tillbaks och klara undan situationen utan problem. Om han åkte fast så skulle troligen relegeras. Inget fick gå fel. Allting behövdes göras på rätt sätt. Han skulle ge tillbaks efter att de fått hela rummet dränkt i skit under klostringen. Silverhjelm skulle få smaka på sin egen medicin.
Jag valde citatet för att jag tycker att Erik är stark som har stått emot utan att gett tillbaks på rådisarna. Men jag tycker att det är fel av Erik att ge igen. Att ge igen är aldrig det rätta sättet att bemöta en situation. Det skapar bara en cirkel av revanscher och bråk. Men det är huvudsakligen Rektorns fel genom att han har överlämnat kontrollen till eleverna fastän han vet om allt våld på skolan och låter det pågå.
”Man måste slåss mot Ondskan” Eller måste man verkligen det? Jag skulle säga att det beror på vilken typ av ondska det är som man har att göra med. Det finns många olika typer av ondska och den formen vi blir bekanta med i Ondskan är mestadels våld i fysisk form. Men även lite mentalt våld (skällsord, disktera förolämpningar och åtgärder).
Det fysiska våld som utkämpas hemma hos Erik är en rå form av människohat. Det faktum att Eriks pappa slår honom med en hundpiska är så brutalt att det ända skälet jag kan komma på att hans pappa beter sig som han gör är ren överlägsenhet. Slår man någon mindre, ”hjälplös” så blir man överlägsen, så är det. Det är nog det som är ett av de största skälen till att det är så mycket gatuvåld mm.
Det våldet som utövas på Stjärnberg är ett mer ”man mot man” våld än det som skedde hemma hos Erik. Visst var det inte rättvist med tanke på att 99 % av allt våld som skedde på skolan vann fjärderingarna pga. att de ofta var fler och starkare. Men man hade åtminstone en chans att vinna våldet i rutan, även om man fick ta konsekvenser för motståndet så hade man en chans att försvara sig. Någonstans i boken står det att skolan ska vara demokratisk, det kanske är just det här som är demokratin de syftar på? Man har rätt att käfta emot och man har rätt att kämpa emot dock är det inte många som gör det för man vet om att i slutändan så är det inte de som avgör.
Erik använder sig av detta och han försöker med nya metoder att slinka sig ur situationerna med samtidigt göra motstånd mot ”systemet”. När han vann slagsmålet i rutan gjorde han sig själv en tjänst genom att aldrig behöva slåss i rutan mer pga. att han visade sin fulla styrka och vad han var kapabel till om han ville. Pga. att han visade det slapp han också peppisar, straffet för vägrad peppis var just rutan. Det ända Erik tog som straff var lördag-söndagar och det gynnade honom på ett vis, han behövde inte åka hem och han hade tid att plugga.
Istället för att besegra det fysiska våldet på skolan med fysiskt våld så använde sig Erik av (vad jag skulle kalla det) mentalt motstånd. Våld behövs inte alltid mötas i den form den kom i, för Erik som ville hålla sig borta från det fysiska använde sin hjärna och gjorde upp planer för hur han skulle besegra Ondskan på Stjärnsberg. Han kunde ju inte bara titta på när någon gjorde något mot hans vänner eller mot honom själv. På det sättet är jag och Erik lika, om någon säger något elakt till mig så säger jag något tillbaks. Det bara är så, om någon förolämpar mig på något sätt så säger jag något tillbaka. Varför ska man bli trampad på när man kan försvara sig? Det kanske låter lite fånigt men det är så jag fungerar, jag tar inte emot skit från någon annan och accepterar det. Dock skulle jag aldrig använda fysiskt våld om jag verkligen inte behövde det t.ex. i en situation om jag skulle bli överfallen eller liknande så skulle jag såklart använda fysiskt våld för att försvara mig.
Jag kan dock försvara mig (eftersom att det som jag just skrev lät lite brutalt) med att säga att det sker aldrig att någon utanför familjen kommer fram till mig och säger något förolämpande. För det mesta så kommer de här förolämpningarna från min storasyster vilket är lite konstigt. Jag kan tänka mig att för de flesta tjejerna iallafall så sker förolämpningarna i kompiskretsen eller i familjen, det är ju trots allt de människorna som vi älskar mest. Kanske tror man att de inte tar så illa upp eller så känner man de så bra att man vet vad de reagerar på så om man blir lite förbannad så vet man vad man ska säga.
Dock tror jag att det är skillnad mellan tjejer och killar i dagens samhälle. Killar har lättare för att skrika ut saker till vemsomhelst och har lättare för att ta till våld om de blir förbannade. Jag vet inte vad det beror på men jag som bara har en syster är mer van vid det här tjejiga verbala bråket medan jag vet att om man har en bror så förekommer det mer fysiskt våld såsom brottning mm. Det är så det är i samhället idag. Killar är mer våldsamma än tjejer. Jag menar hur ofta står det i tidningen att någon har blivit nedslagen av en kvinna eller ett tjejgäng?
Sedan spelar det såklart roll var du bor någonstans. Det förekommer mycket våld i höghusområden och de ”fattigare” delarna i Sverige. T.ex. i områden som Malmvägen eller liknande förekommer det mycket gängbråk, i de delarna där det är mycket bråk och våld bor det mycket invandrare (inte för att vara rasistisk eller döma alla invandrare) och de utgör en stor del av gängbråken i de områdena. Om man skulle ta en titt på vad som sker i deras familjer så tror jag att man skulle hitta mycket fattigdom och dominanta föräldrar, kanske t.o.m. som i ondskan att vissa blir slagna av sina föräldrar. Man har ju ett annat uppfostringssätt i östvärlden än vad man har här. Det är dels det som jag tror är orsaken till gängbråket. Några använder våld för att råna, och skaffa pengar. Några kan ha lärt sig av sina föräldrar och några kanske bara vill komma hemifrån på kvällarna vilket resulterar i gatuvåldet.
Det är inte bara så i Sverige utan även i resten av Världen. Man hör ju ofta om gatuvåldet i New Yorks fattigare delar eller om våldtäkterna i Afrikas slummar.
Självklart ä film och Tv-spel en stor bov när det gäller våld. Jag tror faktiskt inte att det har så stor påverkan på äldre ungdomar. Jag har själv Tv-spel med våld och sådant, jag brukar ofta spela mina tv-spel som innehåller våld när jag är arg. För mig så är det som terapi ungefär, jag blir tar ut min aggressivitet på tv-spelet istället på verkliga människor. Dock tror jag att om yngre (oftast småpojkar) spelat dessa spel eller tittar på filmer med våld kan bli påverkade. Småbarn härmar det de ser för att de inte har sätt något annat. Medan vi som är lite äldre vet att det inte är rätt sätt att bete sig på. Jag har också hört om musik som har blivit förbjuden pga. innehållet i låttexten. Det är en helt annan sak eftersom att musik har en så stor kraft på många människor. Skillnaden mellan musik och tv-spel är att ofta så har musiker skrivit låten själv och ofta baserat på sitt eget liv. Eftersom att man ser upp till den här musikern så vill man ju bli som honom/henne och kanske tar efter var man hör. Personligen tycker jag att oärlig musik är väldigt tråkig att lyssna på eftersom att man vill känna känslor när man lyssnar på musiken, t.ex. sorg, lycka eller ilska. När jag tänker efter så är jag nog väldigt svårpåverkad av media. Jag ser mycket på actionfilmer, jag spelar våldsamma tv-spel och jag lyssnar på rockmusik som är just känt för att vara ärliga och kritisera samhället och berätta om sitt liv fyllt med droger, sex och våld. Alla människor blir olika påverkade av olika saker så jag tycker inte att man ska förbjuda allt som innehåller våld.
De grunder till våld som jag kommit fram till är dessa; Fattigdom, Känslan av överlägsenhet, våld i hemmet, media, kanske t.o.m. att man är uttråkad på kvällarna och dricker alkohol vilket leder till våld, men något av de viktigaste (som jag nämnde mycket i min förra text) brist på kärlek. Jag kan inte häller säga vilket sätt som är rätt att bekämpa våld på, självklart beror det på vilken typ an våld man utsätts för, om man måste kämpa för sitt liv eller vara slåss för att det är ”kul”. Självklart tycker jag inte att man ska lägga sig i med våld om det inte är nödvändigt.
På skolan så hade de kamratuppfostran. Det betydde att eleverna hade ansvar för varans uppfostran. De i skolans råd fick bestraffa och slå en men man fick inte slå tillbaks. Det skulle leda till omedelbar relegering. Man skulle även visa respekt för de som var äldre än en. Det enda tillfället man fick till att slå en fjärderingare var i rutan. Det var inte meningen att man skulle vinna eftersom de äldre alltid var flera mot en. Även om man vann så skulle de utmana en tills de någon gång vann. Det gick inte att vinna. Det var de som hade makten och bestämde hur leken skulle lekas
Det är dåligt att eleverna ska ha makten. Det gör att många blev rädda för att uttrycka sig för då skulle de förmodligen få straff. Lärarna bryr sig inte om vad som händer och låtsas om att de inte ser eller hör något.
För Erik gällde det ju bara att komma in på ett gymnasium och ta studenten. Annars skulle han få det väldigt svårt och få jobb och då blir livet ganska jobbigt.
Så han fick ju inte blir relegerad från Stjärnsberg, men så enkelt var det ju inte tyvärr för Erik. Han hade ju en förflutet av mycket våld och ville glömma helt och hållet bort det. Men Erik kan förklaringen inte behärska sig till Stjärnsberg regler, så Erik och rådet hamnar i ett stort krig så håller på under de år han tillbringar där. Men Erik klarar det till slut.
”Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp, hennes händer som tog i honom som om allt det som var svårt eller i efterhand brukade bli historier på ett språk som ungefär i hemvärnet inte var det minsta svårt; allt detta som häftigt drog honom allt längre in i förälskelsen”
Detta citat står på sid 259, det var inte på sidorna som man skulle ta citat från. Jag trotsade sidorna och bestämde mig för att det var bättre att välja något som berörde mig på riktigt.
När detta hände hade Erik hade han nått sin botten. Han orkade inte kämpa emot mentalt längre utan gav sig på rådisar med fysiskt våld. För Erik var detta med fysiskt våld enkelt, större delen av sin ”barndon” var han ju ”herren på täppan” på sin gamla skola där hans image byggdes på våld. Jag anade att något skulle hände redan innan han gav sig på rådisarna, alla har en gräns för hur mycket man tål. Visst kan man kämpa emot men till slut tar ilskan över och då tar den över stort.
Trots att Erik ville hålla sig borta från våldet så blev trycket för stort. Jag skulle gemföra Eriks ”relation” till våld som en ovana. Precis som om man röker, petar i näsan, eller kanske som jag gör- använder alldeles för många ”citattecken” i mina texter. En ovana gör att vi mår bra inombords trots att vi vet att det är dåligt för oss.
Om jag skulle behöva sluta med mina citattecken pga. att det påverkar mina texter på ett negativt sätt så finns det alltid en risk att man faller tillbaka och då överdriver man ”ovanan”, bara för att det var så länge sen man gjorde det senast. Detta våld som Erik använde mot rådisarna var hans återfall men ändå avslut på våldet. Liksom en slutspurt i ett lopp tog an i allt vad han orkade. Det kan verka knasigt med ofta är det just det som behövs för att lämna något bakom sig.
Dock ska jag inte påstå att det endast var det som hjälpte Erik, räddaren i nöden var när han träffade Marja. Den finska flickan som jobbade i köket på Stjärnsberg. Jag tror att Erik behövde utöva våld mot rådisarna för att få en inre ro.
När Marja kom in i Eriks liv började han leva i nuet. Jag kan bara föreställa mig hur det kan ha varit för Erik att bli förälskad (och älskad tillbaka). På Stjärnberg var det stor brist på kärlek och bara en sådan simpel sak som många tar för givet kan förändra en människa helt. Plötsligt har man något att längta efter och någon annan än sig själv att leva för.
Kärlek kan vara lösningen men även grunden för många problem. T.ex. en människa som lever i kriminella kretsar fick förmodligen inte tillräckligt med kärlek som barn. Det skulle jag säga var skälet till att Erik fick våld som en vana. Erik var uppväxt med att sin far utövade våld på honom och han fick inte tillräckligt med kärlek från sina föräldrar eller från andra i hans omgivning. Om ett barn blir uppväxt med att föräldrarna använder våld så tar barnet efter. Jag tror att det enda som hade behövts för att Erik hade sluppit Stjärnsberg skulle varit kärlek från hans föräldrar.
Individen vill åt ett håll, men samhället vill skola oss till ”Den Goda människan”. Så fort du inte längre kryper fram, så fort du börjat ta dina första barnasteg så tilldelas du moralkakor. Du ska tvättas i 90°C flera gånger om, tills färgen försvinner. Du ska bli en urtvättad tröja i bomull, ett stretchbart plagg som ska lindas runt samhället för att hålla uppe strukturen. Med moral som tvättmedel är du chanslös i dina barnaår.
Redan på dagis kommer fröknarna med moralangrepp. Jag kommer personligen ihåg hur de agerade för att manipulera mig. De satte sig på huk, för att sänka sig till min nivå. Det må ha varit en handling av vänlighet, men jag kom mer ihåg hur förödmjukande jag tyckte att den gesten var. Med en röst av tillgjord mildhet och med en underton av ren frustration så talade de om vad man hade gjort fel. ”Så kan man inte göra!” sa de med samma plastiga röst. Jag hade bara funnits i två år, men jag noterade hela tiden hur den arga fröken lät. Att undertonen av frustration inte enbart var ilska – det var rädsla. Även jag var rädd, jag hade inget språk som vapen. När jag öppnade munnen kom bara en barnslig sörja ut, som vuxna varken tog seriöst eller uppfattade korrekt. Deras spiral av kloka ord och ouppnåelig kunskap, deras vuxenvärld av erfarenheter och privilegier var aldrig för mig på golvet, och inte för de andra barnen för den delen. Jag såg hennes arga ansiktsuttryck, hennes djupa rynka mellan ögonbrynen och munnen som rörde sig. Jag hörde henne inte, för jag ville inte höra. På väggen fanns en teckning, den hade en tiger på sig. En tiger, en sol, några moln och ett täcke av gräs längst ned vid papperskanten. Det var en ganska fin teckning. ”Lyssna på mig!” sade hon frustrerat och tog tag i mina axlar med hennes gigantiska händer. Hon var mycket starkare än mig. Jag nickade och gav upp – bara för att slippa invasionen.
Den goda människan handlar om moral och etik. Samhället och religionen har konstant agerat arga dagisfröknar för medborgarna. Straff, hot och till och med tortering i vissa länder ska forma idealmänniskan. Drömmen om grannar som lånar ut socker till varandra, främlingar som hälsar på gatan och det perfekta folket har varit en lång strävan. Från nazisterna som var övertygande om att judarnas, de handikappades och de homosexuellas närvaro raserade nationen, till Nordkoreas tappra försök att driva kommunismen med ett land utan el och ett svältande folk. I varje land existerar de dekadenta. De ”dåliga” människorna. I Sverige är det bland annat brottslingar, mördare och fördärvade ungdomar som driver omkring på gatorna och vandaliserar samhället. I somliga länder kan du ses som självaste djävulen ifall du uttrycker ”fel åsikter”. Lagarna om godhet är individuella för varje land, för varje kultur och för varje människa. Etik är en omöjlig fråga, i alla fall när folk behandlar ämnet som politik. Att lagar ska stiftas för att forma människorna. Allt för att undvika ondska.
Ingen människa är ond. Det enda som orsakar brott, det enda som får människor att mörda andra, den enda faktorn som resulterar sig i ondska – är trasiga hjärtan. Alla får en och en annan stöt i livet. Små sår i hjärtat, orsakade av trauman i barndomen bär alla på – omedvetet eller medvetet. Oavsett vetskapen så är de tillräckligt små för att svälja ned barndomssmärtan och bli en urtvättad tröja, som kan bidra till samhället. Men vad händer med de trasiga hjärtana som inte kan ignoreras av bäraren? Alkohol, våld, droger, lathet och kriminalitet är ett sätt att fly. En överlevnadstaktik. Ett föraktat sätt att leva. Tittar du närmare ser du att alla flyr. Ingen vill uppleva sina gamla sår. Vi shoppar, tröstäter, jobbar, missbrukar Facebook, sitter vid datorn och spelar TV-spel i timtal. Allt detta anses vara normalt, dessa godkända flyktingar är inget problem för samhället. Alla är störda. Alla är onda, alla är goda. ”Ondska är bara ett utlopp för smärta. Ett utlopp för smärta som inte ens existerar längre, eftersom smärtan bygger på barndomssmärta. Skulle alla se över sina barndomstrauman, analysera dem, och sluta projicera ut dem på omgivningen så skulle inte ondska existera. Ett samhälle av godhet kan enbart byggas av helade människor, människor som vågar se sitt sköra hjärta har även modet att se andra trasiga hjärtan. Plötsligt är inte homosexuella onormala, pedofiler är människor och man kan till och med ge en kopp socker till den arga tanten tvärs över gatan.
Eira Birkhammar
De drömmer om en plats, en situation, ett helt liv som inte ens existerar. Det är tankar om framtiden. Det var Pierre som sade detta citat, och det kan man väl se just detta yttrande som en symbol för hela hans förhållningssätt till det hårda livet på Stjärnsberg. I detta fall måste jag nästintill vörda Eriks uppkäftiga och i åtskilliga fall onödiga attityd till skolsystemet. Trots att jag nämnt tidigare att Eriks förhållning till våld inte är något att beundra, så finns det ändå en värdering i att han vägrar svälja deras pennalism. Pierre förespråkar ett tankesätt där det ingår att tänka framåt, att låta hjärnan befinna sig på en plats där utbildning spelar roll och där det inte ”finns några rutor bakom matsalen”. Detta skapar en separation från nutiden. Att vara närvarande för sekunden är nyckeln till att vara grundad i sig själv, och just därför är detta citat inte till någon fördel för någon av ungdomarna – för just nu befinner de sig i ”det här jävla bygget”.
Fördjupning
Medan vi förfasas över våldet i dagens samhälle, så har somliga accepterat dess närvaro till och med vid middagsbordet. Han vrider sitt huvud, enbart några centimeter snett uppåt, i medvetenhet om att den avsedda punkten där slaget kommer träffa är den som orsakar minst smärta. Människans överlevnadsförmåga är synnerligen fascinerande, speciellt när det rör sig om ungdomar – som för ett relativt lågt antal år sedan kröp fram i maktlöshet som barn. Erik har lärt sig att överleva våldet.
Han är ung, enbart fjorton år men är redan indragen i en spiral av våld. Rektorn kallar honom för ”ondska”, ”ondska i dess renaste form”. Erik är inte ond – han är en överlevare. Det är därför som unga killar med neddragna mössor, cigaretter i bakfickan, sitt våldsamma, arroganta och käftiga beteende har en fascination över sig. De har överlevt.
Att deras överlevnadstaktik går ut på att vara kriminella, droga eller i Eriks fall – använda våld har en stor sorglighet över sig. De var ju nämligen tvungna att låta sin inre oskuldsfullhet att gå, den sista strimman av barndomen var bara att vinka adjöss till. Erik, likt alla andra ungdomar med brokiga förflutna har tvingats till att finna den blå flamman inom sig. De har funnit styrkan, men förlorat barndomen.
Elevbloggen Ondskan 