”Operation skithämnden hade tagit sin början.” s .177

Nu fick han en chans. Han skulle ge tillbaks och klara undan situationen utan problem. Om han åkte fast så skulle troligen relegeras. Inget fick gå fel. Allting behövdes göras på rätt sätt. Han skulle ge tillbaks efter att de fått hela rummet dränkt i skit under klostringen. Silverhjelm skulle få smaka på sin egen medicin.

Jag valde citatet för att jag tycker att Erik är stark som har stått emot utan att gett tillbaks på rådisarna. Men jag tycker att det är fel av Erik att ge igen. Att ge igen är aldrig det rätta sättet att bemöta en situation. Det skapar bara en cirkel av revanscher och bråk. Men det är huvudsakligen Rektorns fel genom att han har överlämnat kontrollen till eleverna fastän han vet om allt våld på skolan och låter det pågå.

”Klådde man upp en av dom så skulle det leda till en ändlös serie slagsmål tills dom vann på ett eller ett annat sätt.”

På skolan så hade de kamratuppfostran. Det betydde att eleverna hade ansvar för varans uppfostran. De i skolans råd fick bestraffa och slå en men man fick inte slå tillbaks. Det skulle leda till omedelbar relegering. Man skulle även visa respekt för de som var äldre än en. Det enda tillfället man fick till att slå en fjärderingare var i rutan.  Det var inte meningen att man skulle vinna eftersom de äldre alltid var flera mot en. Även om man vann så skulle de utmana en tills de någon gång vann. Det gick inte att vinna. Det var de som hade makten och bestämde hur leken skulle lekas

Det är dåligt att eleverna ska ha makten. Det gör att många blev rädda för att uttrycka sig för då skulle de förmodligen få straff. Lärarna bryr sig inte om vad som händer och låtsas om att de inte ser eller hör något.

”Vad var det man förresten menade med det där med sin ”framtid” ”

För Erik gällde det ju bara att komma in på ett gymnasium och ta studenten. Annars skulle han få det väldigt svårt och få jobb och då blir livet ganska jobbigt.
 
Så han fick ju inte blir relegerad från Stjärnsberg, men så enkelt var det ju inte tyvärr för Erik. Han hade ju en förflutet av mycket våld och ville glömma helt och hållet bort det. Men Erik kan förklaringen inte behärska sig till Stjärnsberg regler, så Erik och rådet hamnar i ett stort krig så håller på under de år han tillbringar där. Men Erik klarar det till slut.

”Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp,…

”Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp, hennes händer som tog i honom som om allt det som var svårt eller i efterhand brukade bli historier på ett språk som ungefär i hemvärnet inte var det minsta svårt; allt detta som häftigt drog honom allt längre in i förälskelsen”

Detta citat står på sid 259, det var inte på sidorna som man skulle ta citat från. Jag trotsade sidorna och bestämde mig för att det var bättre att välja något som berörde mig på riktigt.

När detta hände hade Erik hade han nått sin botten. Han orkade inte kämpa emot mentalt längre utan gav sig på rådisar med fysiskt våld. För Erik var detta med fysiskt våld enkelt, större delen av sin ”barndon” var han ju ”herren på täppan” på sin gamla skola där hans image byggdes på våld. Jag anade att något skulle hände redan innan han gav sig på rådisarna, alla har en gräns för hur mycket man tål. Visst kan man kämpa emot men till slut tar ilskan över och då tar den över stort.

Trots att Erik ville hålla sig borta från våldet så blev trycket för stort. Jag skulle gemföra Eriks ”relation” till våld som en ovana. Precis som om man röker, petar i näsan, eller kanske som jag gör- använder alldeles för många ”citattecken” i mina texter. En ovana gör att vi mår bra inombords trots att vi vet att det är dåligt för oss.

Om jag skulle behöva sluta med mina citattecken pga. att det påverkar mina texter på ett negativt sätt så finns det alltid en risk att man faller tillbaka och då överdriver man ”ovanan”, bara för att det var så länge sen man gjorde det senast. Detta våld som Erik använde mot rådisarna var hans återfall men ändå avslut på våldet. Liksom en slutspurt i ett lopp tog an i allt vad han orkade. Det kan verka knasigt med ofta är det just det som behövs för att lämna något bakom sig.

Dock ska jag inte påstå att det endast var det som hjälpte Erik, räddaren i nöden var när han träffade Marja. Den finska flickan som jobbade i köket på Stjärnsberg. Jag tror att Erik behövde utöva våld mot rådisarna för att få en inre ro.

När Marja kom in i Eriks liv började han leva i nuet. Jag kan bara föreställa mig hur det kan ha varit för Erik att bli förälskad (och älskad tillbaka). På Stjärnberg var det stor brist på kärlek och bara en sådan simpel sak som många tar för givet kan förändra en människa helt. Plötsligt har man något att längta efter och någon annan än sig själv att leva för.

Kärlek kan vara lösningen men även grunden för många problem.  T.ex. en människa som lever i kriminella kretsar fick förmodligen inte tillräckligt med kärlek som barn. Det skulle jag säga var skälet till att Erik fick våld som en vana. Erik var uppväxt med att sin far utövade våld på honom och han fick inte tillräckligt med kärlek från sina föräldrar eller från andra i hans omgivning. Om ett barn blir uppväxt med att föräldrarna använder våld så tar barnet efter. Jag tror att det enda som hade behövts för att Erik hade sluppit Stjärnsberg skulle varit kärlek från hans föräldrar.


”När vi är vuxna och har lämnat det här jävla bygget så finns inga rutor bakom matsalen längre”

De drömmer om en plats, en situation, ett helt liv som inte ens existerar. Det är tankar om framtiden. Det var Pierre som sade detta citat, och det kan man väl se just detta yttrande som en symbol för hela hans förhållningssätt till det hårda livet på Stjärnsberg. I detta fall måste jag nästintill vörda Eriks uppkäftiga och i åtskilliga fall onödiga attityd till skolsystemet. Trots att jag nämnt tidigare att Eriks förhållning till våld inte är något att beundra, så finns det ändå en värdering i att han vägrar svälja deras pennalism. Pierre förespråkar ett tankesätt där det ingår att tänka framåt, att låta hjärnan befinna sig på en plats där utbildning spelar roll och där det inte ”finns några rutor bakom matsalen”. Detta skapar en separation från nutiden. Att vara närvarande för sekunden är nyckeln till att vara grundad i sig själv, och just därför är detta citat inte till någon fördel för någon av ungdomarna – för just nu befinner de sig i ”det här jävla bygget”.

Fördjupning

”Slaget träffade högt upp på höger kindben. Det var precis det han avsett när han vred huvudet några centimeter snett uppåt just som farsan slog.”

Medan vi förfasas över våldet i dagens samhälle, så har somliga accepterat dess närvaro till och med vid middagsbordet. Han vrider sitt huvud, enbart några centimeter snett uppåt, i medvetenhet om att den avsedda punkten där slaget kommer träffa är den som orsakar minst smärta. Människans överlevnadsförmåga är synnerligen fascinerande, speciellt när det rör sig om ungdomar – som för ett relativt lågt antal år sedan kröp fram i maktlöshet som barn. Erik har lärt sig att överleva våldet.

Han är ung, enbart fjorton år men är redan indragen i en spiral av våld. Rektorn kallar honom för ”ondska”, ”ondska i dess renaste form”. Erik är inte ond – han är en överlevare. Det är därför som unga killar med neddragna mössor, cigaretter i bakfickan, sitt våldsamma, arroganta och käftiga beteende har en fascination över sig. De har överlevt.

Att deras överlevnadstaktik går ut på att vara kriminella, droga eller i Eriks fall – använda våld har en stor sorglighet över sig. De var ju nämligen tvungna att låta sin inre oskuldsfullhet att gå, den sista strimman av barndomen var bara att vinka adjöss till. Erik, likt alla andra ungdomar med brokiga förflutna har tvingats till att finna den blå flamman inom sig. De har funnit styrkan, men förlorat barndomen.

”Konstigt, sa han, jag tyckte precis jag hörde ett gnägg. Kan det ha varit en Silverhäst som gnäggade?” s. 160 Ondskan

Det här citatet visar att Erik tänker förnedra Silverhjelm. Eftersom Silverhjelm är prefekt för Rådet kommer Erik att bli relegerad om han skulle slå Silverhjelm. Men Erik tänker inte låta Silverhjelm ”vinna”. Erik tänker håna honom så mycket att Silverhjelm kommer att få öknamnet kusen som han kommer att bli kallad av alla i hela skolan. Det är Eriks sätt att vara så jobbig han kan för rådet utan att ha risk att förlora sin sista chans till utbildning. 

 

Jag tycker att det här är bra, för att det visar att Erik kommer att fortsätta slåss mot det han tycker är fel. Och fast att han får olika straff och blir slagen kommer han att fortsätta håna Silverhjelm.