"- Du schtinker schit, väste Erik med munnen full av blod."

När jag läste detta i boken på sidan 185 kände jag en viss oro. Att Erik fortsätter tjaffsa emot när han får en massa stryk. Det modet han har är nog sällsynt, även om Jan Guillou inte hade det på riktigt utspelar det sig väldigt verkligt.
När Erik gör något sånt här tänker jag också att om man verkligen vill något ska man fullfölja det även om det kommer upp svårigheter på vägen.

Advertisements

"- Snälla, akta ansiktet, grät han samtidigt som han vände sig om i sängen och tryckte händerna mot kinderna och borrade ner ansiktet i kudden."

Det här citatet fastnade jag för direkt. Den rädslan som Erik känner förmedlas så väl när han söker skydd i kudden. Som att han ville bli mindre och inte synas.
Ibland kan man känna så som han gör. Att man inte vill finnas eller att allt ska vara bra. Att man inte vill visa på sitt yttre hur man mår eller har det.

Sida 24.