”Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp,…

”Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp, hennes händer som tog i honom som om allt det som var svårt eller i efterhand brukade bli historier på ett språk som ungefär i hemvärnet inte var det minsta svårt; allt detta som häftigt drog honom allt längre in i förälskelsen”

Detta citat står på sid 259, det var inte på sidorna som man skulle ta citat från. Jag trotsade sidorna och bestämde mig för att det var bättre att välja något som berörde mig på riktigt.

När detta hände hade Erik hade han nått sin botten. Han orkade inte kämpa emot mentalt längre utan gav sig på rådisar med fysiskt våld. För Erik var detta med fysiskt våld enkelt, större delen av sin ”barndon” var han ju ”herren på täppan” på sin gamla skola där hans image byggdes på våld. Jag anade att något skulle hände redan innan han gav sig på rådisarna, alla har en gräns för hur mycket man tål. Visst kan man kämpa emot men till slut tar ilskan över och då tar den över stort.

Trots att Erik ville hålla sig borta från våldet så blev trycket för stort. Jag skulle gemföra Eriks ”relation” till våld som en ovana. Precis som om man röker, petar i näsan, eller kanske som jag gör- använder alldeles för många ”citattecken” i mina texter. En ovana gör att vi mår bra inombords trots att vi vet att det är dåligt för oss.

Om jag skulle behöva sluta med mina citattecken pga. att det påverkar mina texter på ett negativt sätt så finns det alltid en risk att man faller tillbaka och då överdriver man ”ovanan”, bara för att det var så länge sen man gjorde det senast. Detta våld som Erik använde mot rådisarna var hans återfall men ändå avslut på våldet. Liksom en slutspurt i ett lopp tog an i allt vad han orkade. Det kan verka knasigt med ofta är det just det som behövs för att lämna något bakom sig.

Dock ska jag inte påstå att det endast var det som hjälpte Erik, räddaren i nöden var när han träffade Marja. Den finska flickan som jobbade i köket på Stjärnsberg. Jag tror att Erik behövde utöva våld mot rådisarna för att få en inre ro.

När Marja kom in i Eriks liv började han leva i nuet. Jag kan bara föreställa mig hur det kan ha varit för Erik att bli förälskad (och älskad tillbaka). På Stjärnberg var det stor brist på kärlek och bara en sådan simpel sak som många tar för givet kan förändra en människa helt. Plötsligt har man något att längta efter och någon annan än sig själv att leva för.

Kärlek kan vara lösningen men även grunden för många problem.  T.ex. en människa som lever i kriminella kretsar fick förmodligen inte tillräckligt med kärlek som barn. Det skulle jag säga var skälet till att Erik fick våld som en vana. Erik var uppväxt med att sin far utövade våld på honom och han fick inte tillräckligt med kärlek från sina föräldrar eller från andra i hans omgivning. Om ett barn blir uppväxt med att föräldrarna använder våld så tar barnet efter. Jag tror att det enda som hade behövts för att Erik hade sluppit Stjärnsberg skulle varit kärlek från hans föräldrar.


Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s