”När vi är vuxna och har lämnat det här jävla bygget så finns inga rutor bakom matsalen längre”

De drömmer om en plats, en situation, ett helt liv som inte ens existerar. Det är tankar om framtiden. Det var Pierre som sade detta citat, och det kan man väl se just detta yttrande som en symbol för hela hans förhållningssätt till det hårda livet på Stjärnsberg. I detta fall måste jag nästintill vörda Eriks uppkäftiga och i åtskilliga fall onödiga attityd till skolsystemet. Trots att jag nämnt tidigare att Eriks förhållning till våld inte är något att beundra, så finns det ändå en värdering i att han vägrar svälja deras pennalism. Pierre förespråkar ett tankesätt där det ingår att tänka framåt, att låta hjärnan befinna sig på en plats där utbildning spelar roll och där det inte ”finns några rutor bakom matsalen”. Detta skapar en separation från nutiden. Att vara närvarande för sekunden är nyckeln till att vara grundad i sig själv, och just därför är detta citat inte till någon fördel för någon av ungdomarna – för just nu befinner de sig i ”det här jävla bygget”.

Fördjupning

Advertisements

”Slaget träffade högt upp på höger kindben. Det var precis det han avsett när han vred huvudet några centimeter snett uppåt just som farsan slog.”

Medan vi förfasas över våldet i dagens samhälle, så har somliga accepterat dess närvaro till och med vid middagsbordet. Han vrider sitt huvud, enbart några centimeter snett uppåt, i medvetenhet om att den avsedda punkten där slaget kommer träffa är den som orsakar minst smärta. Människans överlevnadsförmåga är synnerligen fascinerande, speciellt när det rör sig om ungdomar – som för ett relativt lågt antal år sedan kröp fram i maktlöshet som barn. Erik har lärt sig att överleva våldet.

Han är ung, enbart fjorton år men är redan indragen i en spiral av våld. Rektorn kallar honom för ”ondska”, ”ondska i dess renaste form”. Erik är inte ond – han är en överlevare. Det är därför som unga killar med neddragna mössor, cigaretter i bakfickan, sitt våldsamma, arroganta och käftiga beteende har en fascination över sig. De har överlevt.

Att deras överlevnadstaktik går ut på att vara kriminella, droga eller i Eriks fall – använda våld har en stor sorglighet över sig. De var ju nämligen tvungna att låta sin inre oskuldsfullhet att gå, den sista strimman av barndomen var bara att vinka adjöss till. Erik, likt alla andra ungdomar med brokiga förflutna har tvingats till att finna den blå flamman inom sig. De har funnit styrkan, men förlorat barndomen.

Ondskan på bloggen

Vi läser Ondskan i klassen. Här på bloggen lägger vi upp olika citat ur texten som vi kommenterar. Vi är också indelade i grupper, namngivna efter elevhemmen på Stjärnsberg, Vi diskuterar i grupp och gör lite längre skrivuppgifter. En del av detta publicerar vi här. Vi kommer också att se filmen och diskutera den.

Fröken informerar 🙂

Ni som inte har skaffat egna användarkonton måste skriva namn när ni kommenterar varandra annars ser man inte vem som skriver.

/Cecilia

”Konstigt, sa han, jag tyckte precis jag hörde ett gnägg. Kan det ha varit en Silverhäst som gnäggade?” s. 160 Ondskan

Det här citatet visar att Erik tänker förnedra Silverhjelm. Eftersom Silverhjelm är prefekt för Rådet kommer Erik att bli relegerad om han skulle slå Silverhjelm. Men Erik tänker inte låta Silverhjelm ”vinna”. Erik tänker håna honom så mycket att Silverhjelm kommer att få öknamnet kusen som han kommer att bli kallad av alla i hela skolan. Det är Eriks sätt att vara så jobbig han kan för rådet utan att ha risk att förlora sin sista chans till utbildning. 

 

Jag tycker att det här är bra, för att det visar att Erik kommer att fortsätta slåss mot det han tycker är fel. Och fast att han får olika straff och blir slagen kommer han att fortsätta håna Silverhjelm.

 

”Över huvud taget var allt omöjligt om alla vägar till utbildning var stängda”

För de flesta är utbildning möjligheten till att nå trygghet och stabilitet genom ekonomiskt oberoende, men för Erik är tryggheten mer än så. Det handlar om att undkomma hans farsa i både fysisk och psykisk mening: Att bli ekonomiskt oberoende och flytta hemifrån innebär att undgå farsans slag mot kroppen, men det är också en chans till att börja om på nytt och slippa ifrån att själv behöva slå sig fram genom världen för att vinna respekt och position. I och med utbildningen kan han bli någon utan att använda sig av det våld som tvingats på honom och som han egentligen inte vill ha. Han kan lämna det faktum att han brukat våld lika brutalt och obarmhärtigt som sin farsa: Att han inte skulle vara bättre än den han hatar, den han fruktar. Det faktum att de två på något sätt skulle vara lika.

"Du schtinker schit, väste Erik med munnen full av blod".

Vid middagen efter klosternatten använder sig Erik av nattens hämnd för att håna Silverhielm. Han börjar med att påpeka hur mycket skit det luktar från Silverhielm och sedan börjar han tilltala honom med ”Skitenhielm”. När detta har upprepats några gånger tappar Silverhielm kontrollen och börjar slå hysteriska slag mot Erik.

 

Jag valde det här citatet för att det verkligen visar hur långt Erik kan gå för att uppbringa ett nederlag för Otto Silverhielm. Erik bestämde sig för att varken vika ner sig eller slå tillbaka under tiden Silverhielms återkommande knytnävar träffar hans ansikte. Jag tycker det är en smart taktik av Erik, efter ett tag märker Silverhielm att slagen inte påverkar Erik utan gör honom bara starkare. Tillslut stoppas misshandeln av rektorn och när de går ut från matsalen är det Silverhielm som är förloraren eftersom han inte åstadkommit något mer än fysiska skador på Erik. Något som varken kommer få honom att sluta driva med Silverhielm och rådet eller få honom att lyda order från dem.

 

Citat ur Ondskan sida: 185.