"För varje gång hjulparen under vagnen slog emot en skenskarv…"

“ För varje gång hjulparen under vagnen slog emot en skenskarv så var han ännu ett stycke bort från farsan från hundpiskan från skohornet från klädborsten från middagsritualen från eftermiddagsstryket från känslan när knytnäven träffade någon annans ansikte från hämn från hat från vännerna som inte var vänner från sidenjackor med drakmönster rån folkskole busar som ville ha krig”.

Erik är lättad över att han får en ny chans på den nya skolan. Han kan börja om sitt liv på nytt, utan våld. Ju längre och längre tåget åker känner han sig mera övertygad av att han nu kan lämna det gamla bakom sig.