”Var det verkligen värt det, Erik?”

Hur långt är man villig att gå? Hur långt är man villig att gå för att få som man vill? Erik är beredd att gå riktigt långt för att få som han vill, om inte annat för att upprätthålla sin stolthet. Man kan säga att han är en dålig förlorare. Och han gör mycket för att se till att det är han som vinner. Erik har klarat sig igenom livet genom att kämpa. Hans hårda uppväxt har gjort honom hård och stark och det har gjort så att han saknar många av de spärrar som många andra har inom sig gällande hur långt man är villig att gå.

Ibland så måste man fråga sig själv, var det verkligen värt det? Var det värt att skada mig själv och andra för att få känna mig tillfredsställd. Ibland så är det värt det, ibland inte.

”Det började sakta gå upp för honom att han måste vara lycklig.”

Detta citat tycker jag visar på lyckans relativitet. Lycka är inget som vi kan ta på. Det
skiljer sig från person till person vad som gör en lycklig. För någon kanske
blir lycklig av att bara vara hemma och ta det lugnt medan någon annan blir
lycklig av att komma ut i världen och resa. Citatet visar även att man inte
alltid inser att man är lycklig. Kanske har man så fullt upp med annat att man
inte hinner reflektera över sin egen glädje och lycka.

Jag tror att Erik inte riktigt vet vad det innebär att vara
lycklig. Hans liv är på ett sätt en blandning av att planera hur han ska
undvika att bli slagen, bli slagen och själv slå. Han har aldrig haft någon riktig
vän och familjebanden hemma hos honom är sköra som en tråd. Han tycker att han
borde vara lycklig, det finns ju många som har det sämre. När han kommer till Stjärnsberg så har han det till en början bättre än innan vilket gör Erik lycklig. Enligt mig så har hur andra känner sig inte mycket att göra med om man själv är
lycklig eller inte. Man borde bara låta sig själv känna det man känner och inte
nödvändigtvis fundera så mycket över det.